“Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.” ur söndagens evangelium.
Gemenskapen med Gud kräver ingen examen i tro. Det räcker med ett ja som svar på inbjudan till gemenskap med andra över alla gränser i mångfald. Det blir aldrig färdigt. Det blir aldrig fullt.
Det gamla Rhodos håller på att få en ny framsida, ett nytt ansikte. Den nya marinan har varit på gång ett tiotal år och det jättelika bygget har stannat av hela tiden. Nya pengar har flödat in och runnit ut någonstans, ingen vet vart. Nu satsar kineserna på att få den nya marinan färdig och när jag körde förbi där för en vecka sedan jobbades det för fullt. Ännu återstår mycket arbete innan de första yachterna kan ankra i nya gästhamnen och de gigantiska kryssningsfartygen kan lägga till oavsett vindar och väder.
Bogserbåtarna i Mandrakehamnen väntar på jobb men i vinter gick kryssningsfartygen till andra hamnar. När nordvinden ligger på går det inte att gå in i Rhodos och man förlorar stora inkomster från turisterna.
Den nya hypermoderna marinan på Rhodos östra sida har beräknats kosta 100 miljoner euro och det kommer inte att räcka. Den ska kunna ta emot 350 gästbåtar och flera stora kryssningsfartyg. Den modernaste tekniken ska användas för uppkoppling till hypersnabbt internet och 2 km fiberoptikkabel ska ansluta gästbåtar till satellit-tv, kabel-tv och telefon. Allt ska styras från ett kontroll-center mitt i anläggningen. I land ska det finnas bank, affärer, tavernor, gym och gröna parker.
Allt ser jättefint ut på ritningen och anläggningen är enorm med allt som står där halvfärdigt. Men 
rhodosborna skakar på huvudet och undrar vart alla pengar tagit vägen. Det blir inte färdigt. Men frågar jag någon som har hand om själva bygget så får jag till svar: -det blir färdigt när vi bestämmer att det ska vara klart. Längs paralian står stora tomma fabrikslokaler som måste rivas och ersättas med nya hotell och caféer. Mycket arbete återstår.
Så var det under OS 2014 när hela världen höll andan och många arenor inte var färdigbyggda någon vecka före invigning. Men det var klart när det skulle vara färdigt. Det är bara en annan tidtabell som gäller här i Grekland. Och den är inte alltid lätt att förstå sig på. Det blir liksom inte färdigt. Det är som om ett husbygge måste ha några armeringsjärn som sticker upp från översta våningen för att visa myndigheterna att det är inte dags att betala fastighetsskatt än. Vi håller på och bygger fortfarande och därför måste vi ha lite undantagsregler tills allt är klart.
Kyrkan är också som ett stort bygge som inte blir klart. Den här veckan läser vi om inbjudan till Guds rike som om det var en fest där kreti och pleti bjöds in. Men det blev inte fullt. Det fanns alltid plats för flera, och därför fortsatte man att bjuda in alla möjliga människor. Och det är ju detta som är själva poängen med kyrkan; -den blir aldrig färdig, det blir aldrig fullt. Och vi har aldrig kontrollen över vilka som ska bjudas in eller vilka som tillhör gemenskapen. Först när vi slutar att tänka “vi och dom” blir kyrkan en växande gemenskap, men aldrig färdig.
Sommartid i kyrkan bär växandes gröna färg. Gemenskapen har inte gränser och blir inte färdig. Det är som det ska.