”På deras frukt skall ni alltså känna igen dem. Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.” Ur kommande helgs evangelium. Heliga Birgitta bad: “Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att följa den.” Ibland är det svårt att veta vad som friskt och sjukt i den dunkla verkligheten. Birgitta bad om klarsyn. Hon lärde sig lyssna i stillhet och skilja det goda från det onda. Vi lär oss av hennes bön, och ber om att se den rätta vägen.
Hem från Rhodos. När vi checkade ut från vårt hotell i Rhodos, pratade jag med receptionisten om den dagsfärska uppgörelsen med europagruppen. Jag frågade om han kunde andas ut nu. -jag kan inte andas ut, svarade han mig, och såg mera tyngd ut än han gjort på hela veckan. Det nya avtalet kommer att göra livet svårt för de som driver och jobbar på hotell på Rhodos. Momsen höjs och lönerna sänks. Allt blir dyrare för grekerna och man hoppas nu att turisterna ska fortsätta att besöka Solens ö även om semesterresan blir någon hundralapp dyrare.
För den som driver eller arbetar på taverna kommer det också att svida när de nya förändringarna börjar tillämpas. På några år kommer lönerna för privatanställda att sänkas med 40% från en redan låg nivå. Servitrisen på en taverna skakar på huvudet och säger att hon inte förstår hur europagruppen tänker att detta ska få Grekland på fötter. Det blir svåra tider framöver för alla som arbetar inom den privata sektorn. De vill väl komma åt våra naturtillgångar, säger servitrisen. Grekland har ju gott om olja och gas och mineraler. Det är nog detta smörgåsbord av grekiska rikedomar som man vill åt, tror hon.
Det har varit en annorlunda resa till Rhodos den här gången. Flera brudpar har firat kärleken och haft underbara dagar på ön. Vi har mött den starka och trevliga svenska gruppen vid gudstjänst och tavernakväll. Många samtal med bofasta svenskar har gett oss en ny inblick i det grekiska vardagslivet. På Rhodos gör man allt för att besökaren ska trivas och vilja komma tillbaka. Det gör vi gärna. Men vi har också märkt ett allvar bakom leendet, som vi inte sett förut. Man är besviken över att svenska media envist skriver om den ekonomiska krisen som om man borde ha tänkt sig för och nu får man själva städa efter den vilda festen. På Rhodos är man medvetna om att mycket behöver förändras i samhället. Men media vill framhålla enbart det negativa och det skrämmer bort många turister som får bilden av att ingenting fungerar i Grekland. Jag säger som många här: -det bästa sättet att stödja Grekland är att resa hit.
Mitt under en vigselceremoni vid kapellet Agios Nicolaos kom en präst gående förbi mig och brudparet. Jag visste att det skulle hållas en andakt strax efter vår sista vigsel för dagen, och jag var lite orolig för att det skulle bli en krock med ortodoxa kyrkan. Den här gången var jag orolig i onödan. Prästen skrattade och tog i hand innan han gick in i det lilla kapellet i berget. Efter vigselceremoni gick jag in och pratade med prästen. Han kramade och vi pussade på grekiskt vis och han var mycket vänlig och trevlig. Damerna som samlats omkring oss önskade brudparet lycka till och det hela blev till en varm och glad ekumenisk gudstjänst.
Vid en annan vigsel, kom ett par fram till mig och sa: -känner du igen oss? Du vigde oss på Kreta för två år sedan. Nu är det min brors tur. Roligt att ses igen.
Våra resor till Rhodos innebär alltid många goda möten och bra samtal. Nu har vi varit här så länge att det också blir trevliga återseenden. Det känns fint.
På onsdagkvällen möts vi, den som kan och vill, till en tavernaträff på Kalivas i Pireus, bredvid gamla sjömanskyrkan. Vi blir nog ett tjugotal och Kalivas är inte snåla med maten. God mat och bra pris. Den vackra utsikten över Afrodites vik är gratis. Det är Nikos och Tina, som är sommarboende i närheten av gamla sjömanskyrkan, som har pratat med Kalivas taverna om att förbereda en god sommarmiddag åt oss. Förra sommaren var det gott och trevligt. Jag är övertygad om att det blir minst lika bra på onsdag. Vi möts mellan sju halv åtta. Anmäl ditt deltagande till husmor, så Kalivas kan göra i ordning vårt bord.
Vi påbörjade ett fotoprojekt i maj när Erik Andersson från Hammarö arbetade hos oss under tre veckor. Några av oss som tycker om att hålla i en kamera, kommer att fotografera händelser under en vanlig vardag. -Hur ser det ut i vårt kylskåp? Vilket folkliv ser vi på vårt närmaste torg om dagarna? Vad har jag på fötterna och hur ser marken ut där jag går? Vi lever i både lika och olika verkligheter när vi jämför Athen och Hammarö, utanför Karlstad. Det är dessa kontraster och likheter som vi vill skildra med bilder. Hammarö ska visa bilder från deras verklighet parallellt med Athen-bilder. Vi gör likadant på Paulusgården. I början av oktober ska utställningen ha premiär. Jag ser fram emot flera intressanta foton under sommaren.
Paulusgården stänger under tiden 20 juli – 23 augusti. Personalen kommer att träffas till konferens i Uppsala för utlandsanställda och förtroendevalda i Svenska kyrkan. Det är också semestertider för oss och det innebär några veckor i de svenska skogarna och vid värmländska sjöar. Nu när det är som varmast i Grekland ser vi fram emot att plocka kantareller och blåbär i något svalare klimat. Vi får också vara tillsammans med våra familjer, barn och barnbarn, och träffa våra vänner i Sverige. Det uppskattar vi mycket och den värmländska luften är något friskare än i Athen.
Nästa veckobrev kommer i slutet av augusti. Då drar vi till Kreta och Rhodos igen.
Heliga Birgittas bön bär jag med mig. Ibland tycker jag vägen framåt ligger i dimma och verkar mycket svår att förstå. Det är inte alltid som den rätta vägen är den lätta. Den långa vägen kan tyckas onödigt krånglig och fel, men kan i efterhand visa sig vara den rätta. Nu spanar vi framåt i Grekland och de vägar som väntar är inte alltid sådana att vi känner oss villiga att gå dem, som Heliga Birgitta bad om. Nu frågar många sig om politikernas vägar också är Guds vägar. Det betyder att vi vill tro att de som styr landet också ska välja de rätta vägarna för landets bästa på lång sikt. Endast med tillit kan vi bli villiga att gå vägen, även om det blir både uppförsbackar och motvindar.
Nu ser vi fram emot att de som fattar besluten om den rätta vägen, själva är villiga att gå den. Endast då kan vi övriga få ork och se hoppet om framtiden.
Allt gott inför sommaren!
önskar kyrkoherde Gunnar och musiker Kicki